bysse.blogg.se

Idag är jag tillbaka på min blogg igen. Har inte skrivit på en vecka. Lusten att skriva försvann i samband med dom fruktansvärda attentaten i Paris. Vad fanns det för mening att berätta om min rehabilitering och väg tillbaka efter operationen i förhållande till det som händer i världen? Sådan tankar snurrade i mitt huvud. Men med lite distans och några frågor från dom som hunnit börja följa min blogg, så är jag nu tillbaka. Det viktiga är inte vad jag skriver, utan att terrorismen inte tystnar oss andra. Inte får oss att tappa lusten eller skrämmer oss. Då har dom vunnit. Så därför skriver jag nu igen.

 

Sedan mitt senaste inlägg så har Svenska herrlandslaget i fotboll lyckats kvalificera sig till EM i Frankrike nästa år. En härlig positiv händelse som motvikt till dom mörka händelserna som skett. En viss Zlatan gjorde kanske två av sina bästa landslagsmatcher mot Danmark och visade vilken lagkapten och ledare han. Hur mycket han har kvar att ge och hur mycket han vill spela ett mästerskap till. Att dessutom tre herrar med anknytning till min hemstad Sundsvall, också var starkt bidragande till vårt avancemang gjorde avancemangen, om möjligt, än roligare. Då syftar jag på Emil Forsberg, Mikael Lustig och Erik Hamrén. Jag är så glad för deras skull.

Sedan mitt senaste blogg inlägg har jag slutat ätit mediciner men är fortfarande relativ smärtfri. Jag är nu i slutet på min andra vecka efter operationen och det är fortfarande högläge och ingen som helst belastning av foten som gäller, så kommer det att fortskrida i ytterligare två veckor. I ärlighetens namn så känns det lite länge, men å andar sidan så har jag gjort hälften av den tid som krävs innan jag får börja belasta foten lätt och då fortfarande med kryckor. Så det går framåt. Hoppas bara att jag inte slitit ut min andra fot till dess, för det blir mycket enbenshoppande nu.

 

I kväll så tillbringar jag fredagskvällen med att titta på min dotter Emma som spelar innebandymatch. Hon har börjat igen efter att hållit uppe ett par år och det ska bli så kul att få se sin dotter spela igen. Även om hon nu hunnit bli 19 år, så är hon ända alltid min lilla flicka och hon har en mycket stolt fader med foten i högläge och med kryckor som sällskap i publiken. Ett annorlunda fredagsmys och en trevlig avslutning på arbetsveckan.

 

Trevlig fredag på er!