Dag -361. Hemmakontor, strul & högläge.
I dag har mitt tålamod satts på prov för första gången sedan min operation. Men inte pga. av smärta eller orörlighet, utan pga. av teknikstrul.
På förmiddagen började telias mobilnät dras med stora driftstörningar vilket ledde till att det inte gick att maila eller komma ut på nätet. När det tillslut löste sig, började vår företagsmail att strula och mitt tålamod var på bristningsgränsen.
Jag vet att det är fel av mig att reta upp mig på sådant, när det finns så mycket annat hemskt som händer i världen. Och kanske just den vetskapen och det faktum att jag retade upp mig så mycket trots detta, fick mig att må ännu sämre. Först pga. av att jag blev arg på den felande tekniken. Och sedan blev jag arg och besviken på mig själv som retade upp mig på en sådan banal sak. Vad är jag för typ av människa som gnäller på detta när jag egentligen har det så bra? Tror att det är fler med mig som får dessa tankar när det ”strular” Är jag en dålig människa som gnäller över något som jag tar för givet medans andra bara drömmer om att ha samma möjlighet? Eller är det ett naturlig beteenden? Jag tror att det är ett naturligt beteende att klaga och bli besviken när något man förväntar sig inte blir så som man tänkt, oavsett om det är ett lite och obetydligt problem. Vad som sedan avgör hur man är som människa, är hur man reagerar och agerar när man fått perspektiv på problemet och situationen. Jag tror att alla människor har rätt att få bli arg och besviken när mindre obetydliga saker ”strular till sig” utan behöva känna sig som en dålig människa. Det gäller bara att sätta det i rätt perspektiv och att inte låta frustrationen vara långvarigt. Klara man det kan man få gnälla och klaga lite och ända kunna hålla sitt huvud högt.
Själv var jag arg i ca 30 min, sedan flyttade jag perspektivet och satt det i förhållande till de problem det skapade för mig i förhållande till andra problem världen och såg då hur bra jag har det. Dessutom löste sig allt strul efter lunch så att jag och min nyopererade fot kunde fortsätta jobba, dock i en lite annorlunda arbetsställning.
Med huvudet lågt, men med foten högt.